3D SM i Strängnäs 2017

Under helgen som var så deltog 3 skyttar från klubben i 3D-SM uppe i Strängnäs. Claes Jonsson i Barebow, Emil Norberg och Magnus Bergqvist i Långbåge. För Emils del så var det hans första 3D-tävling.

Själva tävlingen gick runt omkring ett gammalt grustag i en relativt flack terräng. Men det var inte lätt för den sakens skull, och ett SM skall ju vara svårt.

Lördagen började med ett rejält regnväder som gjorde det svårt att skjuta, och riskerade att förvandla protokollen till pappersmassa. Men efter någon timme klarnade det upp och blev mycket bättre väder. Även under söndagen kom en kortare skur, så då var ju bara att ta fram regnkläderna igen.

Arrangörerna varnade för att det var stenigt i den mestadels mossbetäckta marken, och det stämde verkligen. Var många dolda stenar, vilket många skyttar fick erfara. Var även många skyttar, som fick gräva rejält efter förlupna pilar i mossan. En del av skjutplatserna var lite luriga då det var träd eller stenar som var i vägen. Tydligaste exemplet på detta var ett mål med en stor sten rakt framför skjutplatsen. Den bör ha varit svår för de lite mer kortväxta skyttarna.

Jag hade ju gärna sett att det varit lite mer varierad terräng, med svackor och branter uppåt och neråt, eller andra sätt att luras med hjälp av terrängen.

En sak som de hade gjort som var väldigt bra var att det hade gjort 3 olika banor som vardera gick i 2 slingor med 12 mål i varje slinga, och de hade även tänkt till lite med vilka som sköt respektive bana. Sällan som man varit färdig med skyttet såpass tidigt (nåja åtminstone för Barebow och Långbåge). Exempelvis så var jag färdig straxt efter kl 13 på söndagen, och åkte från tävlingsplatsen runt 14-tiden efter att då ha snackat massa skit med andra skyttar.

Cafeterian hade gärna fått ha lite fler sittplatser, då det var i vissa fall svårt att få tag i en sittplats för att äta sin mat när det var dags för fika. Å andra sidan så hade nog inte den tävlingsplatsen klarat å många fler skyttar, för då hade inte parkeringsmöjligheterna räckt till. De hade dock lyckats bra med mängden uppvärmningsbuttar på olika avstånd.

En liten udda tävling de hade under söndagen var att man sittandes i en stol skulle bedöma avståndet till ett murmeldjur som stod högst uppe på en stor grushög. Den var på lite drygt 77 meters avstånd. Jag gissade först på 75 meter, men ändrade sedan till 70 då jag tyckte att så långt kunde det ju inte vara. Så fel man kan ha.

// Magnus Bergqvist